Reflektion

När man står nio meter upp i luften och målar ett hus i Värmlands djupaste skogar finns det mycket tid för tankar och funderingar. Dels funderar man över det arbete som håller på att utföras och dels hinner man med att fundera över livet och vad livet ger.

När livet rusar på som allra bäst hinner man inte med att reflektera över hur livet är. Det finns alltid tusentals måsten som inte kan vänta. Dessutom är det svårt att hitta platser där man kan få lugn och ro eftersom vår tillvaro ofta fylls av ett bakgrundsbrus av ljud från olika högtalare.

När Jesus säger att vi ska gå in i vår kammare och stänga dörren om oss och be till vår Fader som ser i det fördolda är det en oerhört djup sanning för varje människa. I denna kan vi nå den inre harmoni som vi strävar så oerhört efter. Det gäller alltså bara att hitta en plats där man kan få vara ensam med Gud och att ta sig dit.

Din och min kammare behöver inte vara en fönsterlös skrubb med dubbel isolering. Det viktiga är att det är en plats där vi kan vara ensamma med Gud, utan att bli störda och där runt-omkring-bruset är tystat.
* Där har vi möjlighet att hämta kraft.
* Där har vi möjlighet att hitta vila.
* Där har vi möjlighet att reflektera.

Alltså, där nio meter upp i luften fylldes jag av en oerhörd tacksamhet över att Gud är så god. Jag kom att tänka på att han visar sin omsorg på så många olika sätt. Och när man tittar i backspegeln i livet kan man se att Gud har varit med genom alla livets förhållanden och omständigheter.

Vi behöver tid för refelktion och eftertanke...

/Hasse